-

1991 föddes jag, i en stor Svensk stad. den fjärde juli för att vara exakt. solen sken och mamma pluppade ut mig lätt som en plätt. Jag ser framför mig hur lyckaliga dom var, min mamma och pappa. Tre år senare tog lyckan slut, mamma och pappa skiljde sig och pappa flyttade till frankrike för sitt jobb. Jag blev kvar, kvar med min mamma. Kvar med ingenting hade jag lika gärna kunnat sagt, för på den tiden var det jag och pappa mot världen. Jag har en storasyster också, hon är bra fin hon. När jag var 14 trivdes jag inte alls med mitt liv och väntade mest på att få kompisar, förlora oskulden och att få bli kysst, vänta aldrig på sånt mina vänner, det kommer det kommer det kommer. Jag valde gymnasium, estet. Kanske för att jag alltid har varit en estet människa, jag älskar att spela piano. fast jag hatade det, jag hatade det så pass mycket att efter en termin hoppade jag av gymnasiet och flyttade till frankrike, paris, för att bo med min pappa. Jag sket helt enkelt i skolan, och det ångrar jag inte ett dugg idag. Jag vill inte ha kommentarer om hur dumt det var heller, för tro mig man kan faktiskt komma någon vart i livet iallafall. Jag älskade Paris från första början, 2nd hand affärerna, cafeerna, pojkarna, allt! Efter mcket om och men tyckte min mamma att ja så länge du är lycklig där så får du stanna. Nu bor jag i en alldeles egen tvåa alldeles ensam, saknar min mamma ganska ofta, och har en bästa kompis, julliet. om jag vore kille så skulle vi två vara romeo and julliet. Och jag jobbar, på ett litet cafe som säljer croissanter och gott kaffe. På nätterna ägnar jag mig åt att hångla upp killar på dimmiga nattklubbar. Jag lever inte det ljuva livet även om det vill låta så, för varje gång jag läser om mammor på era fina bloggar så tåras det i mina ögon. Det här är min blogg, cornelia heter jag förresten.

Ps. åh jag har redan läsare!! Eller i alla fall besökare. Fan vad fint. åh jag bara sprutar ut inlägg, men det är ju så kul! puss